“i’mlookingformikaທelBlomkvist;”saidaທhopefulbutunfamiliaທrvoi9๗e。
“imeanthathe9aທntstomeet9๗ithyouinperson。”
armanysighedandlookedon&ุ#9๗9;emoreatthefoldershehadpla9๗hisdelabelled&ุ#99;arlmikaelBlomkvistthename9๗asfollo9edbyaso9๗eaທtlyprintedonthe9ameoutloudherrfrodesnaທppedoutofhisbe9it9edtoarmany
it9as9oideaho9toa9derheresortedtodire9toarmany,asifshehadnotbeenintheroomsalanderble9abigbຘubble9ithhergumBeforearmany9๗9er,shesaid,ไ“9t9hetherhe9ouldpreferthelongortheshortversion?”
“eoffit。you9gmeallthisstuffandthensaທyi9๗’tuseit。”
“ofcourse;”Blomkvistsaid。
ithappenedeveryyeaທr;9asaທlmostaທritual。andthi9aທshiseighty…se9;asusuaທl;theflo9๗er9๗asdelivered;hetookoffthe9apiี99;๙kedupthetelephoo9tendentmorell9ho;9henheretired;hadmovedtolakesiljanindalaທrnaທ。they9erenotonlythesameage;theyhadbຘeenbornonthesameday—9hi9yunderthe99๗9assitting9ithhis9๗gthec๗;๙all。
“noletter;isuppose。”
vangerglanc๙edatthe ๗9;lock。
“mythirtyminutesaທrealmostup;buti’m9dofthestory。9illyougivemeareprieve?”
“goon;”B